Det finns en sak jag verkligen är urkass på

det är att vara själv!

Visst katten är ju hemma men alla som känner mig vet att jag absolut inte är en katt människa. Klart jag gillar Nattis men skulle inte jag ha fått höra att hon skulle avlivas pga att hon inte gillade andra katter så hade jag nog inte blitt med katt. Kommer alltid stå för att friska djur INTE ska avlivas.
Dock så kan hon Apport, gå in, Nattis "kom hit", låt bli, godis, osv. Katt/hunden är hennes rätta element för hon avskyr andra katter men älskar hundar! Hennes kroppsrpåk påminner mer om hundars än katters...



Nej sörrni har man haft hund sedan man var 11 år så är och förblir jag hundmänniska!


Det finns en individ som jag tänkt extra mkt på nu sista dagarna och det är Brutus. Det finns ingen individ där ute som har legat mig så varmt om hjärtat som han. Jag skulle ha gått genom eld och vatten för hans skull och hans ovillkorliga kärlek.

Vårat egna sätt att prata och komunisera  med varandra. (han var döv) Alla tokiga, glada, sorgliga minnen som vi delat. Det bränner till i tårkanalerna bara av att tänka på hur mkt saknad han lämnade efter sig.


Han var verkligen med mig överallt! Där inte han var välkommen så kunde dom glömma mig oxå. Det var alltid vi två mot världen.



Allt tok som vi hittade på. När han var trött så satt han framför mig på hästen och så lärde han sig att följa med i både skritt,trav och galopp! Alla agility tävlingar, hur stolt jag var när han vid 5 års ålder helt plötsligt vart kanon säker på slalom och tyckte det var jätte skojjigt moment!


Jag saknar verkligen det, att gå ut i regn och rusk men inte lägga märke till det för att hunden väger upp allt grått! Att komma hem genom dörren och mötas av ett par glada ögon och viftande svans trots att du bara gått med soporna.

Och inte glömma våran guldmedalj i lag DM! Vi skulle välja pris och eftersom Brutus nästan alltid var lös så sprang han fram till prisbordet innan mig och tog ett ben och sen ville han åka hem. Då var han nöjd:)



Inlägg från December 2008:
"Så mysigt när snönn knastrar under skorna och det är så där allderless lagom ovarmt ute :) Brutus lägger sig i snönn och tummlar runt som en valross, då kan man inte göra annat än att bara le åt honom.
Han ändrar färg till vit,totalt asså! Hela nosen full av snö. han ser helt galen ut, måste ta kort på det ngn da så ni får se:)
"


Men jag hann aldrig ta ngt kort, några dagar efteråt en morgon så bestämde jag mig och det är helt sjukt, hunden lixom la av att kämpa efter det samtalet till Köpings djurklinik. Nästan som att han visste.


Nu pallar jag inte att skriva ngt mera om honom för då kommer jag bara börja att böla.




Det jag ville komma fram till i detta inlägg har jag inte en aning om, bara skriva av mig kanske. Bara få säga att jag saknar honom. Kanske hoppas på att han "tittar förbi" när Helmer kommer hem så han får se vilket sött litet underbart liv han är. 2 hundfria år har inte varit positivt men snart kommer den lilla ulltussen hem!


Han är längtad och enormt välkommen i våran "familj", lilla Helmer <3





NJKCBdcösbjkd
Fina fina Brutus - du finns med mig i tankarna än




-TJING


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0