.

...och hur som så är det sjukt jobbigt att både hata och älska ngt på samma gång.

Tårar rinner som floder och nu fårstår jag varför.

Aldrig ska jag sluta älska dig



Alla minnen som är fruktansvärt starka, min stora stötte pelare sen jag var tio. Utan honom? hade jag inte setat här jag är idag, DET är sanningen.

Detta förklarar det mesta Älskade Du  <3




(rakade bort all päls på honom då det vart lätter för honom på sommaren men sitt hjärt fel)



Jag vill verkligen vädja till alla er där ute som kanske har fått ett djur som lider av ngn sjukdom.
Brutus fick diagnosen blås ljud på hjärtet (nej inte det vanliga som alla andra cavvisar får)utan ett mkt värre fel, han skulle bli max 2 år sa vetrinären. Han var 1 när diagnosen ställdes. Jag hade 1 år kvar med mig hund. Med min bästa vän.

Av naivitet så gick jag på magkänslan - vi skulle bli ett agility team! trots hans dåliga diagnos... Men han var ju så himla lycklig över att få springa och hoppa-genom tunnlar-klätter hinder osv osv...

Vi tränade och ett år gick fort, det året min Brutus fyllde 3 tänkte jag vilken tur "jag har fått ha honom i livet ännu ett år". Det året tog vi guld medalj i DM, och året efter så vart vi reserv till SM!

Jag har aldrig tränat då hunden inte känner fört, jag förstår inte det där med - JAG tränar min hund. Ni är väl ändå ett team? Gör du det för hundens skull eller din egen? Gör du det för din egen skull enbart och tänker på prestationer och framgångar så kommer du ångra dig den dagen din vän inte finns längre.

Jag kommer inte ihåg DM guldet så där jätte bra, MEN det jag kommer ihåg är att på tävling så drog Brutus om kull mor min för att han såg mig komma gående (tänk er själva bilden av Brutus komma springandes med en solstol efter sig och super lycklig!), jag kommer ihåg när han var lös och sprang före mig till prisbordet och tog ett sketet ben för 10 kr (annars fick man ju välja bland fina priser när man hade pall plats) jag kommer ihåg hur han satte sig och kliade sig mitt i en final på banan, den gången fick mig att förstå, jag satte mig ner och kliade åt honom och vi vart så klart diskade! Men det gör inget för det är inte det de handlar om, att förstå och kunna se på sin hund när denne är lycklig betyder mer än de 150 kr som kostade att starta på banan.

Oj vad jag spårade ur, det jag vill få fram är att oavsett och du har en helt frisk hund eller inte så är tiden oerhört mkt kortare än du tror. Ta vara på den - det är samspelet mellan er som betyer ngt, vad dommare och andra tycker och tänker spelar ingen roll.

OCH till er med hundar med diagnoser - Min hund skulle bli 2 han vart nästan 10 år!
Hoppet finns ALLTID där.

Vart ett långt och tungt inlägg att skriva. Men ibland kan det vara skönt att få skriva av sig. Nu ska jag dra på mig termobyxorna och ut i snön med Helmer, han älskar att busa ute på gräsmattan 8speciellt med all snö!) Det bästa han vet är att busa och göra freestyle trix i bara farten fina vänner till hundar jag fått äran att möta.

Helmer är ngt kokare än vad Bruus var, inte lika impulsiv som Brutus var. Men den rädsla som jag hade innan Helmer (Kommer jag verkligen gilla denna hund lika mkt som Brutus?) den tanken är totalt bortblåst. En va mina finaste vänner - det är Helmer det :)