Söndagsmorgon, eller eftermiddag.

Vaknade för ngn timme sen av att hunden stod och psykade mig med sina hundvalpsögon.
Det vara bara att ta sig i kragen och pallra sig upp fast det kändes som om man skulle spy av trötthet vilken sekund som helst.
Efter en tur i skogen så känndes det som om alla sovande muskler började vakna till liv, efter mkt om och men...

I dag.
Lillebror har kalas hemma så det blir att tajma in det där med att komma hem när alla har åkt, att vara social med massa ungar på fem år och deras mammor som lider av 30 årskris är inte riktigt min grej.



-I en värld full av människor växer vår ensamhet, och i mörkret inom dig finns villsenhet...




Bytt blogg nu så metrobloggen ska kasseras, inget att ha.

RSS 2.0