.

...man lixom förträger sitt egna förfluta och de människor som fanns runt om kring en då.





Något som jag saknar?

Men jag tror verkligen på frasen "Det finns inget ont som inte har nått gott med sig"


Jag ångrar verkligen inte  vilka handlingar jag tilltog för att komma bort därifrån, och all smärta var värt de.
Det trodde jag inte då men nu i efterhand så inser jag att det finns verkligen nått positivt med allt!

För min del var det många positiva saker som tillslut övervägde de negativa sakerna som hände. För nästan ett år sedan trodde jag aldrig att jag skulle ha det liv som jag har idag.
Mina planer och tankar då var naiva och jag tänkte inte så mkt på nånting alls faktist...


På den tiden så trodde jag att jag hade allt, att jag kände mig själv.
Men allt var en fasad jag byggt upp kring mig.
Så är det nog fortfarande, men inte på samma sett.
Nu är jag mer ärlig emot mig själv och är det nått som jag verkligen lärt mig så är det att välja bort människor ur mitt liv, vilket verkligen är positivt!

De kommer alltid vara väldigt få människor som vet vem jag egentligen är, det kommer att aldrig ändras. Kommer alltid prioritera min "egen tid" efter allt som har hänt. Att bara få vara, inga krav och ingen press. Kunna diskutera mina egna tankar i ensamhet, så som jag aldrig kunnat gjort förut.






-Framförallt så är jag inte rädd för att vara glad längre:)







Få som fattar detta inlägg kan jag tänka mig men det var mest ett inlägg till mig själv och det är inte mening att ni ska förstå allt  :)


-TJING!