.

Frida som skulle komma hit idag kommer en annan dag, hennes bil är på vift :)



Nu är Helmer 13 veckor och träning ger färdighet!




-Ordet Lämna funkar nu även klockrent när vi "kampar" ock tok busar med leksaker. Det känns verkligen kanon skönt :)

-När vi går förbi alla dessa förbaskade ruttna äpplen så måste man fortfarande hålla koll Men man behöver dock nu bara harkla till lite så låter han dem va. Efter som han får ett glatt berömm när han låter bli dem så trippar han upp på sidan av mig och travar i fot läge och tittar på en för att tigga om en mys stund som extra breöm:) Och varför får inte Helmer äta äpplen? Därför att om man låter honom äta på saker så ser inte han skillnad på om det är en pinne eller en glasbit, Det blir en mani därav för att skydda honom så får han bara tugga/bita på sina leksaker som han har hundratals av snart! Inget jag har behövt gjort på andra valpar men det går ingen nöd på honom:)

-Sitt är det bara tal kommando på nu, medans ligg måste man ibland visa lite med handen fortfarande. men han är roligt. Pladask! så ligger han, snabb som en lärka!

-"Vad säger husse?" Han ska skälla då vilket oxå fungerar bättre och bättre. Jag kan erkänna att det är inget som jag tränar på varje dag. Inte så högt på prio listan

-"Sidan" där ska han ligga avslappnat och jag ska kunna röra honom, klämma på tassar, kolla öron. Även kunna läga honom helt på rygg. SAMTIDIGT som han är avslappnad. Det är ivf jätte viktigt för mig då jag har haft otur med att få hälsa på vetrinären ofta med förra hunden. Så när du kommer till vetrinären så "Aha, samma som vi gör hemma jue. Ja visst jag ställer upp:)" Det är det tänket jag vill ha.

-Ngt som Husse är otroligt duktig med när det gäller Helmer så är det att sitta och vänta innan dom går över en gata, genom en dörr osv. Kan själv säga att jag har varit lite dålig på den fronten, nästan så att Helmer påminner mig ;)


Jag höll på att glömma inkallningen... Den går bra så länge inte en massa löv blåser och far för då har Helmer knäck i öronen ;)




I sommras när jag fick reda på att den tiken som jag först tänkte ta valp efter var skendräktig, så gav jag upp. Letat som en tok i två år nästan!

MEN så kom jag på att en vecka innan det tråkiga samtalet om skendräktighet så hade jag varit inne på en blogg. Jag kom inte ihåg varken namn eller vart jag hittade den? Jag letade som en tok en hel förmiddag innan jobbet och jag hittade Den! Jag visste bara att när jag var inne på den så tänkte jag att "Men åh:) Denna korsning skulle passa mig perfekt!"

Jag chansade och ringde:) Frågade Hannah (som uppfödaren heter) om hur föräldrarna var vilket är väldigt viktigt då jag vill utbilda en vårdhund. Hon berättade och jag kände bara hur rätt det kändes inombords med denna korsning! Plus att mentalitet på hannen och tiken verkade för bra för att vara sant!

Kollade bloggen varje dag för att få en glimt av lilla knodden, vart tok gald när jag fick mail med bilder och filmer. Sånt lyckorus när jag fick ett mms på en filmsnutt när han dia från sin mamma elza.


Och ja nu ligger han här bervid mig i soffan, och med ord går det inte att beskiva vilken lyckokaka han är i mitt liv!


Oavsett om vi klarar testen om två år eller inte så hoppas jag att vi får många fina år och underbara minnen ihop:) (med testen så menar jag slut provet i vårdhund skolan som jag redan är "inskriven" på)