Mina grannar...


 ...dom är ett par. Jag trodde i två månader när jag bodde här att dom var bögar men frida kom framtill att den ena var en kvinna. Jag ser fortfarnade ingen skillnad på dem.



  • Båda har grått, långt swintohår
  • Båda sitter i sin morgonrock ute på balkongen och röker sina cancerpinnar på samma bestämda tider
  • Båda ser lika nedgångna ut (så där som om man varit ute och vandrat i fjällen en vecka och inte haft tillgång till tvål och vatten)
  • Båda sitter helt oblygt och kollar in i min lägenhet så fort det rör sig
  • Båda ser ut som om dom bara väntar på att livet ska gå, att volvon inte ska rosta ihop

Man blir nästan ledsen av att se dem, var det verkligen så dom ville åldras?
Eller visst dom är väl runt 50 bast men vem vill sitta på en balkong i en urtvättad morgonrock dygnet runt och hålla koll på en människa som misstänker dem som bögar.

Men vad vet jag dom kanske har haft världens roligaste liv och nu tog den glädjen slut helt plötsligt...
Eller så kanske dom är nöjda med deras situation så som den är i dag.




Sitta på en balkong i morgonrock och röka bort sitt liv i morgon solen... Kanske var deras dröm att få leva ett sånt liv?

Men på nått sätt så verkar dom inte olyckliga heller, bara lite apatiska emellanåt.




-Nä dax att gå till tvättstugan och fortsätta fundera över mina grannar TJING!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0